ehum,..
ja alltså de va väl inte så allvarligt de förra inlägget.. fick flera sms av oroade kompisar...
vill inte ta det här för jag läste i aftonbladet att nån åkte "illa" ut för att nämnt vissa saker på bloggen...fan nu låter ju detta ännu värre... det ÄR inte så farligt!!ok!! lite oroande bara!
idag spenderade jag hela förmiddan åt att sitta i telefonkö... om o om igen!!
första gången jag ringde satt jag o 10 minuter o vänta på min tur , helt plötsligt börjar det tuta upptaget! blev vansinnig , skrek o gapa... andra gången lika dant.... femte gången kunde ja inte annat än o skratta.. va ett sånt där jag-drar-av-mig-håret-hysteriskt-skratt... sen gav ja upp=(( får försöka imorgon istället!!
fick mig ett sånt skrattanfall förrut så jag trodde jag skulle gå av! ni vet ett sånt där anfall man kanske får två gånger om året... man skrattar så man skriker.. tårarna sprutar.. o vem som helst kan säga vad som helst ..man skrattar bara ännu mer!!....PÅ JOBBET!!!
Vet inte om jag sagt att man måste vara väldigt tyst i våran lokal... då kärringarna spelar bingo..
sitter o kikar runt lite.. o ser hur en kompis diskuterar hemorojdsalvor fram o tillbaka med en annan kompis.. han försöker förklara att han använder det i ansiktet mot påsar under ögonen.. hon fattar inte utan tjatar på om olika salvor för "små bollar som tittar ut"...
när jag ser meningen.."små bollar som tittar ut" bryter jag ihop... håller för munnen o hukar mig ner så ingen ska se mig.. känner hur tårarna bara rinner o rinner.. bad till gud att det inte skulle bli bingo här så jag va tvungen o visa mig...
det blir en kort paus,o jag rusar in på kontoret o stänger dörren.. där skrattar jag allt jag kan, så tyst som jag bara kunde... ja vet de låter konstigt men det går!
så knackar det.. tog tre djuuuupa andetag , nu va ja samlad igen!! öppnar dörren , o där står den svartaste blå neger (ursäkta ordvalet vill bara att ni ska förstå) jag sett i hela mitt liv o ler , o vill växla pengar.. om jag säger så här... hade jag stått med munnen full av kaffe eller dricka.. så hade jag sprutlackerat hela han med mitt skratt!!... var så jävla HEMSKT.. jag ville sluta!! med de gick inte... fy de va så feeeel!!!... försökte förklara att det inte va han jag skratta åt.. utan att jag precis pratat med en kompis..o kunde inte sluta skratta efter de... övertrött eller nått... men han såg väldigt sårad ut... fy fan för mig!! jag HATAR mig själv för det här... ändå känner jag hur skrattet börjar bubbla i magen igen varje gång jag tänker på det!!??
